Jag blev kär en morgon (ett kort tag av lycka) (Novell/Gruppens påverkan)

Jag såg en tjej på sårvagnen en tidig morgon. Hon satt snett framför mig på andra sidan. Solen som strålade in genom rutan fick hennes hår att glittra som guld. Hon var så vacker - jag blev kär. Jag kunnde känna hur kroppen blev berusad av glädje och längtan att bara få prata med henne en kort sekund.
Undra hur hennes hår skulle kännas att ta på? Det såg ut att kännas mjukt och förmodligen luktade det nytvättat och gott.
Jag satt och funderade på vilket ämne som kunde vara passande att ta upp med denna vackra tjej. Man vill ju inte göra bort sig. Man vet ju att första inrtycket är viktigt. Första mötet kan ju vara avgörande om man få en chans att få träffa henne igen.
Plötsligt reser hon sig upp, hon skall gå av - Nu redan?
Hon går fram till främre dörrarna och håller sig i stolpen med höger hand.
En vacker hand ser jag att hon har.
Utan att ha tänkt ut vad jag skall säga, känner jag hur min kropp reser sig upp och går fram emot henne.
när jag närmar mig, vänder hon huvudet emot mig och ler.
Då rinner min ny funna kärlek ut som vatten ur mina ben. Vad hände min just ny funna förälskelse?
Leendet är inte alls så där vacker det borde vara. jag ser ochså nu på nära håll att hon har fullt med finnar i anskiktet och i skuggan när inte längre solen når hennes hår, ser inte håret alls nytvättat och åtråvärt längre.
Den vackra svanen blev till den fula ankungen.